no amount of crying

Usch, fick precis reda pa nagot som gjorde att hela magen bara knot sig.
Tappade upp ett bad at mig sjalv, tande ljus & satt & lekte med bubblor i
typ en timma. Pete sa precis att jag ser ut som ett apatiskt barn.

Jag ar konstig. Nar jag var yngre var jag varsta kanslokarusellen,
men nu for tiden ar det som att jag bara gar runt & ar. Jag grater aldrig mer,
sa lange jag inte ar alldeles pa tok for full, jag bara sitter & stirrar in i vaggen
om nagot jobbigt hander. Jag vill grata, i alla fall lite.

Jag saknar den dar darrande sucken efter varje hysteriskt gratanfall nar man
var liten, & pappa som sa ''se dar, sadar brukade jag ocksa sucka efter jag gratit
nar jag var pojk. Det var sa skont, da kande jag att jag gratit fardigt.''

Ibland ar livet helt javla apigt orattvist. Fan!

Kommentarer
Postat av: malin

älskling. jag är här, en vägg ifrån dig.

2008-11-20 @ 21:50:44
URL: http://malinsofie.blogg.se/
Postat av: Michaela

finaste!

jag finns också här.

<3

2008-11-21 @ 15:52:48
URL: http://eriksdottir.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0