No Poetry

Forst, tack ni fina som lovar att finnas for mig, det kanns bra i magen.
Tack. Tack, tack, tack. Ni ar goda.

Jag ar hemma fran jobbet idag. Vaknade vid fyra i morse & kande mig
lite val varm, sa jag vackte Pete & bad honom hjalpa mig att oppna
fonstret. Han forstod att det var nagot konstigt, (for er som inte forstar
vad som ar konstigt med att oppna sovrumsfonstret; jag har en super-
kanslig hals & kan aldrig sova med oppet fonster, inte ens pa sommaren.
Dessutom bor vi tio meter ifran vilt, vagande vatten & det blaser alltid halv
storm har.) sa han hamtade vatten & kande pa pannan & tydligen var jag helt kokhet.

Sa nu ligger jag har & forsoker fa i mig lite Bengalisk Malayan & Nan brod,
det ar himmelskt gott maste jag saga, aven fast jag inte ar hungrig. Har ni testat?
Det ar typ kyckling, pineapple, gradde, fruktjuicer & kryddor, yum yum.

Det ser jattecoolt ut utanfor fonstret idag - himlen ar liksom alldeles randig i ljusblatt
& morkblatt & havet ar helt gratt. Mycket gass gar det pa vattnet idag ocksa. Fint.

I alla fall, vet ju att mamma kommer bli orolig nar hon laser det har om febern, men
ta det bara lugnt. Jag far skylla mig sjalv. Fick feber i borjan av veckan, men trotsade
den & gick till jobbet i alla fall. Sedan gick den ner lite, men sa borjade jag kanna mig
riktigt dalig igar igen. Inte sa konstigt med tanke pa att alla gar omkring & snorvlar pa
hotellet & tank pa alla temperaturskillnader! I ett rum ar det sa varmt att svetten rinner
langs ryggen (no joking) & i ett annat sa kallt att man nastan kan se rok fran munnen nar
man andas. No good. Anyways, jag ska forsoka komma ivag till doktorn snart, sa andas mor!